För att.

För att ibland känner jag mig ivägen.
För att ibland blir jag tokig på mig själv.
För att ibland fattar jag ingenting.
För att ibland tänker jag alldeles för mycket.
För att ibland hittar jag inget annat än fel.
För att ibland tycker jag inte om mig själv.

Fuck that shit. För att.

Just another monday.

M'kaaay. Idag har jag miffat runt här hemma. Gosat med djur. Katten Saga är kåt som en liten hormonstinn tonåring. Springer omkring och åmar sig och skriker efter hankatter. Den enda som verkar lyssna är hennes son. Tur att han är kastrerad, det lilla äcklet. Imorgon ska jag in till Skövde och träffa Evelina, skoj skoj! Vi har inte träffats på... fyra månader..? Helvete vad tiden går för fort. Men det ska bli trevligt att kika runt lite på staden. Lilla lilla Skövde, staden som verkligen ingen behövde.

På onsdag ska jag träffa Alexandra. Och oh my god. Jag är nervös redan nu. Vi har inte träffats på ett och ett halvt år. Har förvisso lite skuldkänslor kvar vad gäller allt som hänt mellan oss. Hon besitter en hel del tålamod, that lady. Cheezuz.

Nä fan. Nu ska jag ringa mitt lilla miff till bf. Surkarten som tror han är gangstah. Men hjälp vad kär jag är i honom. Wihi!

Smell y'all later!

Fräääässs

Jävla JK. Han är chipsoman. Värsta sortens missbrukare. OFTA MAN DÄCKAR EFTER LITE JÄVLA CHIPS. Så får jag sitta här själv, sista kvällen och allt. Kan man ha tråkigare? Jävla knarkare. Borde jag göra något elakt mot honom? Typ snigla massa saker... eller måla honom i ansiktet. Nu kliar det i fingrarna fan. Bajs. Men blir liksom lite ledsen. Och arg. Han däckar vid halv tio. Dumma.

Nu: Nörda mig på flashback

/Långa nätter, där ute finns en värld av långa nätter
och jag sitter vid fönstret i mitt rum och blickar ut över stadens alla ljus //Melissa Horn - Långa nätter

Over and out.

I alla fall

Imorgon ska jag på arbetsintervju i Sollentuna. Hoppas verkligen på det bästa. Det är helt galet vad jag har avskärmat mig från omvärlden den senaste tiden. Vet inte hur det skulle vart om jag inte haft min JK. Hade antingen vid det här laget vägt 500 kilo. Eller något sånt. Jag är så glad att jag har en sådan person i mitt liv. Tacktack. Var inne på fejjan idag. Första gången på länge. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare, måste sluta nojja mig för allt och sluta vara så jäkla feg.
Imorgon ska jag även hem. Både bra och anus. Ska på kalas på lördag, wihi! Måste tänka på att INTE ÄTA FÖR MYCKET bara. Är så jävla trött på att vara fet och svullen. Blääääh. Om jag kunde gå ner 20 kilo på ett halvår förr året ska jag göra det i år igen. Speciellt eftersom typ ingen här verkar gilla fett... Say no more.

Nu: Kolla fettisar på TV + ringa någon på LSS.

Smell ya later!

Tomt.

Idag ska jag åka hem till Skövde. UGH. Jagvillinte. Jag vill inte åka hem till den lilla hålan igen. Okej, jag åker förvisso hem för att jag och syster A ska gå på Betnér ikväll. Det blir säkert skitbra, vi ska dessutom äta på Voda innan. Skoj skoj.
Men ärligt. Jag skiter egentligen i Betnér. Vill stanna i den här Stockholmsförorten som jag så smått lär känna. Vill stanna hos min JK...
Fick förresten en supertuff (eller frän/käck, som en någon annan sa...) mp3 av JK igår. Min andra har ju gått sönder av någon mystisk anledning. Den nya är fräsig i alla fall. Han kan sina saker den där JK.
Nu borde jag duscha, ska iväg om en och en halv timme. Helvetsjävlaskit.

Den är lite 90-talig sådär. Helt underbar om jag får säga det själv.

Tankar från en Brink

Så sitter jag här. I en säng i en Stockholmsförort. Tänker. Massa tankar. Om mig själv och andra. Om det som vart, om det som är. Om min framtid som är så suddig. Vore kul om jag visste exakt och precis vad jag ville. Eller, det vet jag. Problemet är bara att jag ständigt kommer på saker som hindrar mina framtidsplaner. Jag kan inte tro på mig själv. Jag får för mig att jag kommer sitta fast i Skövde hela livet. Det vore en mardröm. Måste göra något. Kraven på mig själv förstör. Jag har en bild av mig själv som jag inte kan leva upp till. Hur störd får man vara? Ordet måste gör att jag inte gör något. Borde man gör en lista på saker man ska göra?
Mycket av mitt problem tror jag är att jag vill äta kakan, och samtidigt ha den kvar. Jag vill vräka i mig mat - men bli pinnsmal. Jag vill flytta till Leksand - men samtidigt bo med JK. Jag vill, jag vill, jag vill. Men, men, men. Varför saknar jag karaktär, när alla andra i min omgivning har det?

Fuck it.

Första.

Olrajt. Nu är jag mainstream. Nu har jag en blogg. Ungefär som resten av alla 19-åringar. Min blogg kommer säkert inte skilja sig något mot alla dom andra som finns där ute, även om jag vill tro det. Vad som däremot känns förbannat skönt, är att den här bloggen bara handlar om mig. Moi, ich, I, jag, mej. Fan, det här skulle jag gjort tidigare.